Etusivu >> Artikkelit >> Den internationella kvinnodagen är och ska vara en kampdag för alla kvinnors mänskliga rättigheter

Den internationella kvinnodagen är och ska vara en kampdag för alla kvinnors mänskliga rättigheter

14.03.2015 - 07:40
(updated: 06.06.2016 - 13:48)
  • foto J Escanilla
Jeannette Escanilla

Systrar, vänner och mötesdeltagare!

Jag vill börja med att tacka för inbjudan hit till vackra Finland, och tacka särskilt kommunistpartiet i Finland och dess ordförande JP Väisänen för initiativet till att uppmärksamma tillsammans med Vänstern i Europa den internationella kvinnodagen. En dag som är en daglig kamp för att uppmärksamma den ojämställdhet som råder och för kvinnors kamp för lika rättigheter i hela världen och inte minst i Sverige, Finland och Europa.

Jag vill också uppmärksamma internationella kvinnodagen genom att skänka en tanke till alla tappra fantastiska kvinnor som kämpar för sin rätt, såväl i det vardagliga livet som i det övergripande samhällslivet.

Internationella kvinnodagen är en av årets viktigaste dagar och en dag för kvinnokamp, 8 mars lanserades som internationell kvinnodag särskilt för att synliggöra arbetarkvinnors kamp för rättigheter och, inte minst, kvinnokampens internationella karaktär, och därför kan vi konstatera att det är särskilt i samband med detta datum som den solidariska internationalistiska ådran hos den feministiska rörelsen blomstrar.

Men frågan om kvinnors rättigheter är, trots hundra år av debatt och kunskapsspridning, lika aktuell som någonsin.

I Sverige är det fortfarande så att Kvinnors kroppar väldigt lätt blir en angelägenhet för andra än kvinnan själv. För män, för samhället. Kvinnors förmåga att föda barn tycks ge henne en kraft som till varje pris måste tämjas, eller utnyttjas. Och kvinnors roll att tillfredsställa manliga behov kan mångfaldigas. För en tid sedan kom ännu ett exempel på att inte ens i vårt relativt jämställda land, Sverige, har rättsstaten blivit riktigt klar över på vilket sätt kvinnors kroppar tillhör dem själva. En man dömdes till olaga tvång efter att ha genomfört vad han definierade som en så kallade otrohetskontroll, detta ansåg inte Hovrätten var sexuellt övervåld och han dömdes därför inte för våldtäkt.

Många kvinnor i Sverige har ständigt med sig en rädsla för att bli utsatta för våld. "29 procent av kvinnor i åldern 16-24 år och 22 procent i åldern 25-44 år väljer ofta eller ganska ofta en annan väg eller färdsätt därför att de är oroliga för att utsättas för våld. Motsvarande andel för män i samma åldrar är 5 procent."
Många kvinnor är rädda för att bli utsatta för våld på offentlig plats, på joggingstigar, på vägen hem från jobbet när mörkret fallit på, etc. Vi vet dock att den plats där kvinnor oftast blir utsatta för våld är i det egna hemmet, av en närstående man (partner eller föredetta partner). I hemmet, som ska vara en trygg plats och fritt från rädslor, i en relation som bygger på tillit och förtroende.

Alla kvinnor ska ha friheten att leva sitt liv utan rädslan att bli utsatta för våld, såväl på offentlig plats som i hemmets trygga vrå. Detta är ett mycket viktigt utvecklingsarbete för hela samhället. Arbetet mot våld i nära relation är en jämställdhetsfråga och en folkhälsofråga. En fråga om mänskliga rättigheter.

Kvinnors kroppar har alltid varit mer allmän egendom än mannens kropp har varit. När jag för första gången fick höra talas om kvinnlig könsstympning var det en total överraskning för mig. Hur kunde någon människa utsätta en flicka, ett barn, för en sådan kränkning, ett sådant övergrepp på allt vad personlig integritet heter? Men det blev samtidigt ett uppvaknande för mig som kvinna. På olika sätt tror jag att den informationen kom att bli en grundsten i den syn på kvinnors rätt till sina kroppar som sedan lett mig till att understödja kvinnors krav på att råda över sina kroppar i alla avseenden. I Sverige har 60 st. flickor könsstympats under 2014 trots att enligt lagen är det förbjudet.

I en mängd underhållningsprogram i TV, på nätet och i radio anses det helt legitimt att på olika sätt ge uttryck för att kvinnor behöver dresseras; är det inte unga mödrar som får veta att de ska sluta röka, sköta sin ekonomi eller lära sig laga mat så är det kvinnor som ska leva upp till extrema och helt igenom kommersiella skönhetsideal genom att sminka sig, klä sig och klä av sig samt utföra de mest märkliga rörelser och poser inför en allseende kamera, bakom vilken det nästan alltid står en man.

Internationellt ser vi att kvinnor fortfarande dör i samband med illegala aborter och i samband med förlossningar, att våldtäkter används som vapen i krig och kvinnors och barns hälsa kommer i andra hand i alltför många länder. Även om barnadödligheten minskar och förlossningsvården förbättras så får vi inte sluta kämpa för alla kvinnors rätt att avgöra om och när hon vill föda ett barn, rätten att få god omvårdnad i samband med förlossningen och möjligheten att tillgodose sin och barnets hälsa.

I Sverige har jämställdhetsarbetet kommit ganska långt, och stödet för ett jämställt samhälle är mycket stort bland medborgarna. Över 80 procent av alla svenskar tycker det är viktigt att satsa på ett jämställt samhälle, och det är något att vara glad över. Men, det finns förstås fortfarande många saker kvar att åtgärda. I vårt land, Sverige, liksom globalt, är mannen fortfarande norm.

Det är inte svårt att konstatera att saker som män gör har högre status än saker som kvinnor gör. Män kör bil och kvinnor åker kollektivt, män blir ingenjörer och kvinnor blir lärare och sjuksköterskor, och män får saker gjorda och kvinnor pratar och läser böcker. Verktyg, standardmått och offentlig miljö är anpassad till den manliga normen, och kvinnor ska köpa rosa små spännen att ha i håret. Det är kvinnor som upprätthåller den traditionella kultursektorn genom att gå på teater, läsa böcker och delta i studiecirklar, det är kvinnor som håller reda på familjens födelsedagar och vilka kläder barnen ska ha med till förskolan. Kvinnor jobbar deltid och män jobbar heltid, kvinnor är anställda av kommunen och män är chefer i privat sektor. Att kvinnor tjänar mindre än män är ett välkänt faktum.

I Sverige ser det ut som följande:
• Kvinnor tar ut 3 av 4 föräldradagar.
• 13 procent av familjerna delar idag lika på föräldraförsäkringen.
Med dagens långsamma ökningstakt för mäns föräldraledighet kommer det att ta 80 år att uppnå ett jämställt uttag.
• Kvinnor med småbarn utför i genomsnitt 30 timmar obetalt hushålls- och omsorgsarbete i veckan. Motsvarande siffra för män med småbarn är 18 timmar.
• Par som fick sitt första barn är sjukskrivna i ungefär samma omfattning innan de blev föräldrar. Två år efter barnets födelse är mammornas genomsnittliga sjukfrånvaro nästan dubbelt så hög som pappornas.
• 15 år efter att ett par skaffat sitt första barn så har deras skillnad i inkomst ökat med 35 procent. Tre fjärdedelar av denna skillnad beror på att de har olika stort ansvar för familjen
• Kvinnors pension är i snitt 6 000 kronor lägre i månaden än mäns.
• Mer än varannan kvinna som går i pension har så låg pension att hon är berättigad till garantipension.
• Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökar. 4400 kr i månaden, så mycket skiljer sig snittlönen åt mellan kvinnor och män. En lön som inte bara påverkar lönekuvertet utan som kommer att påverka A-kassan om man blir arbetslös, föräldrapenningen om man får barn och pensionen när man blir gammal.
• Kvinnor har inte bara dåliga löner utan också dåliga arbetsvillkor. Nästan hälften av LO-kvinnorna arbetar deltid. Nästan hälften har oregelbundna arbetstider. Kvinnor har i högre grad osäkra anställningar och sämre möjligheter att påverka hur deras arbetsdag ska se ut.
• Kvinnor är de som har huvudansvaret för det obetalda arbetet som måste utföras, t.ex hämta och lämna på förskolan, ta hand om släktingar eller handla mat. Kvinnor lägger dubbelt så många timmar per vecka på hushållsarbete som män.
• 60 procent av tjejerna mellan 16 och 24 år känner konstant värk och smärta.
• Var femte kvinna mellan 16 och 29 år har självmordstankar.
• Tjejer pluggar mer och får mindre lön.
• Mäns våld mot kvinnor fortsätter. Det sker mellan 27 000 och 30 000 fall av misshandel varje år på kvinnor över 18 år.
• Mannen är fortfarande norm i alla möjliga sammanhang, t ex i medicinsk forskning, vilket får förödande konsekvenser för kvinnors hälsa.
• Vi har skattesubventionerade system för hushållsnära tjänster, vårdnadsbidrag och andra värdekonservativa ekonomiska system.

Det är dags att stärka kvinnors ställning och den feministiska kampen behövs mer är någonsin!
En generell välfärd och en utbyggd offentlig, gemensam, sektor är viktiga faktorer för att bryta kvinnors underordning. Det är troligtvis den enskilt viktigaste faktorn för att ändra på de rådande förhållandena!
För att få bort könssegregeringen på arbetsmarknaden krävs en omfördelning, från män till kvinnor, av arbetstid, inkomster och makt över besluten om arbetsmarknaden. Det obetalda arbetet skall delas rättvist.
Lönediskriminering och skillnader i arbetsvillkor och anställningsförhållanden på grund av kön måste upphöra. Föräldraförsäkringen ska individualiseras.
Patriarkala ideologier och sexistiska värderingar ska avslöjas. Deras värsta uttryck sexhandeln ska stoppas och den snedvridna pornografin bekämpas. Rätten till fri abort måste försvaras. Vi måste kräva ett helhetsgrepp på frågor som rör trafficking, invandrarkvinnors situation i Sverige och det sexualiserade våldet mot kvinnor i väpnade konflikter.
Mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt samhällsproblem. Den insikten måste prägla samhällslivets olika områden, som utbildningsväsende, stadsplanering och rättssystem, och leda till konkreta åtgärder.

Man blir trött och man blir förbannad. Men vi ska använda och vända den ilskan och frustrationen till kamp. Kamp för kvinnors rättigheter.
Tack vare att kvinnor kämpat före oss har vi nu rätt att utbilda oss, att ta ett jobb, att rösta, att göra abort och rätt till barnomsorg med mera. Kamp lönar sig. Det lönade sig då och det lönar sig nu.
Därför är den internationella kvinnodagen en nödvändig påminnelse om att kvinnors underordning är strukturell och global och att den återfinns på alla nivåer.

Den 8 mars är en påminnelse om att kvinnors närvaro i det offentliga rummet fortfarande ses som något utanför normen.

Den 8 mars är en påminnelse om att kvinnor alltid är sårbara för den sexistiska diskursen, för hån och hat som handlar om att vi är just kvinnor och därmed inte självklart har rätt att ta plats i det offentliga rummet som individer och människor.

Den 8 mars är en dag när vi tillsammans, både män och kvinnor, ska visa att den enda grunden för inflytande och påverkan i vårt samhälle är människan och hennes behov, inte ett köns beteende eller ett köns prioriteringar.

Den 8 mars är en nödvändighet för kvinnors fortsatta kamp för mänskliga rättigheter och det är den dag när vi manifesterar alla kvinnors okränkbara rätt att själva bestämma över sina egna kroppar och protesterar mot allt det som kränker den rätten som att försumma, förtrycka, tvinga, utnyttja, skada och till och med döda kvinnor.

Den internationella kvinnodagen är och ska vara en kampdag för alla kvinnors mänskliga rättigheter. Våra länder har ett särskilt uppdrag att bevaka kvinnors rättigheter, men jämställdhetsfrågan är allas ansvar.

Vi måste våga kritisera våra länder som regelmässigt kränker kvinnors rättigheter.
Vi kan inte låta de borgerliga partiernas liberala feministiska retorik bestämma över vad verklig jämställdhet betyder, ”Feminism utan socialism” stod det på en av Folkpartiets valaffischer i höstas, de försöker göra feminismen till en del av den nyliberala offensiven. Jämställdhet ska vara en del av etablissemangets retorik, men deras feminism bär på starka arv av en kolonial syn på ”de andra” som borde/ska ”frälsas” / ”civiliseras” och en gång per år ”dammas av”. Dessutom bär feminismen i väst på liberala drag av en individbaserad ”frigörelse” som inte nödvändigtvis tar hänsyn till kollektivet.
Kamp för kvinnans frigörelse används också i imperialistiska interventioner: t.ex.vi är här och krigar för kvinnans skull, liksom för att legitimera rasistiska uttryck i debatter; här är det så jämställt och så kommer det hit en massa ojämställdhet. Som att det vore något som importerades utifrån till Sverige.

Det krävs nämligen förändring – Mina vänner…..Patriarkatet lever, det råder det ingen tvekan om. Det måste krossas och jag tror att vi är ganska överens om att det inte kan krossas om inte kapitalismen avskaffas och ersätts med ett annat samhällssystem. Men det kommer inte att försvinna av sig självt bara för att kapitalismen möjligtvis en dag försvinner. Det krävs feministisk kamp och organisering, en kamp som inte låter sig institutionaliseras i maktens apparat, men som inte heller underordnar sig våra egna organisationer. Det behövs en feministisk kamp som har sina egna rum och plattformar, som är en del av en självorganisering samtidigt som den ska kunna genomsyra all annan kamp som vi genomför.
Mina vänner, Jämställdhet och kvinnors rättigheter handlar om mycket mer än bara socker och kryddor!

Vi måste bli bättre på att försvara kvinnors rättigheter. Och detta kan vi uppnå tillsammans tack vare er starka, stolta kämpande feminister.

Den samlade vänsterns uppgift i Sverige, i Finland och i Europa, över nationsgränserna är att lyfta kampen för jämställdhet och kvinnorörelsen ännu starkare idag, arbetarrörelsen måste befrias, där både män och kvinnor är fria och jämlika.

Så jag säger tack, tack för att ni är här, tack för att vi är många. Tillsammans ska vi kämpa, för aldrig, aldrig ger vi upp i kampen för kvinnors rättigheter!

PKP

Svenska